Lite ångest

Jag har så galet mkt på jobb förtillfället att jag känner att jag och timmarna på dygnet helt klart inte räcker till.

Nästa vecka ser mörk ut och jag vet inte hur jag ska lyckas ta mig till Ballebus så ofta som jag vill. Vilket känns väldigt synd med tanke på att han faktiskt inte varit förjävlig de senaste gångerna han blivit riden. Jag går och tänker på en massa lösningar men jag vet inte riktigt vad som är bäst både för mig och Baldur.. Men jag tror jag ska fundera lite till innan jag bestämmer mig för hur jag ska göra. 

❤️



Lätt att stanna i tiden.

Katie tog upp flera gånger under senaste lektionen att han faktiskt är 7 år gammal och ska kunna tölta. Det är bara ett litet (eller tydligen ganska stort) hjärnspöke som säger till honom att han inte kan. Rent exteriört har han väldigt goda fördelar för att just kunna tölta, bakdelen är några centimeter lägre än manken och han har ett bra kors, hans bogblad har en bra sluttande vinkel vilket gör att han han får friare rörelser och han har väldigt bra sadelläge.. Ja, just denna listan kan göras väldigt långt! Haha. 
 
Men jag har har liksom fastnat i tiden. För mig har han fortfarande varit lilla sexåriga Baldur som kom från Island och som var ganska tillbaka dragen och försiktig. Man blev ju som en mamma till honom och sedan dess har han varit min lilla bebis. För mig har detta helt klart varit mitt största misstag med honom, att stanna kvar där. Jag kan ju inte utvecka honom om jag själv stannar kvar där vi är från början. Vi är ju trots allt ett ekipage och allt hänge rinte enbart på hästen (snarare tvärt om). 
 
Så jag jobbar faktiskt mycket nu på att tänka om och vänja honom vid att inte bli så himla puttinuttad med. Utan han ska ha mer krav på sig och han ska faktiskt tölta, han får inte någonstans komma undan. Vilka fula trick han än gör ;) 
Världens finaste fluff är han! 


Inställningen

Igår red jag Ballebus på vanligt tränsbett just som Katie sa att jag skulle göra. Jag laddade upp i två dagar och bestämde mig verkligen att det var slut med dessa jävlarna fasoner och att jag skulle göra allt i min makt så att han inte skulle kunna sticka och ta all kontroll ifrån mig. 

Jag lyckades! Jag blev typ chockad själv för innerst inne så trodde jag faktiskt att han skulle ge mig fingret igen! Men det blev tölt, tack gode Gud. Någon gång drog han men jag lyckades stanna honom nästan direkt och drev på i tölt igen. Vissa gånger klarade jag till och med bryta det så han töltade vidare. Nu ska vi behålla detta och köra lite kortare sträckor, ska fundera lite på vad jag ska göra åt takten ev lägga boots bak. 

Någon som har bra tips på hur man får bort travtakten när man måste rida på rakspår?