Metacam, mysiga barbacka turer och första dagen i skolan

Rubriken beskriver väldigt bra hur det är  för mig just nu. Baldur har fått metacam sedan i fredags och vi har tagit små mysiga barbacka turer tillsammans. Jag låter honom bara traska på med lång tygel och jag försöker att verkligen inte känna efter.. Gör jag det och inser att han inte känns bättre kommer jag bara bli stressad och det kommer han känna av direkt och med säkerhet gå och spänna sig igen. Så i ungefär tio dagar till ska vi skritta sen får vi se vad som händer, jag hoppas verkligen metacamen gör underverk! 

Idag är det även min första dag i skolan - på riktigt, vi har ju nollats en vecka därför känns det faktiskt inte så nervöst! 



 


Ett "wake-up call"

Shit vad vad det händer saker här... Idag mår jag kasst, av ganska många själ. 

Baldur kollades av Maria i onsdags, ingen hälta men rejält låst i kroppen. Många kanske tycker att jag borde jubla av detta och det kommer jag göra om han är bättre nu efter 14 dagar. Men jag blir ju orolig att detta faktiskt inte är allt... Kan dessa låsningar verkligen vara hela anledningen till att min häst är typ oridbar? 

Jag har nollats i en vecka nu... Jag lyckades givetvis bli sjuk i måndags så det har varit ganska kämpigt denna veckan och det känns som att bakfyllan blir femhundra gånger värre med den här förkylningen.

Igår hände även det som absolut inte får hända... Jag kan fortfarande inte fatta det men en kille trillade från tredje våningen på en förfest.. Han dog i morse. Jag har sån ångest i hela kroppen... Fyfan att sånt här händer, tänk vad alkohol gör med människor?! Och tänk på hur förfärligt hans anhöriga mår... Nä usch.. Detta har lite fått mig att avstå så jag kommer inte vara med mer denna veckan, kanske nästa men nu känner jag att det behövs en paus... Idag blir en tyst dag och alla tankar går till killen anhöriga❤️


Arg på mig själv.

Varför kan det vara så svårt? Jag kan bli så arg på mig själv när jag borde veta bättre. Givetvis är Baldur halt. Man ser inget direkt på volten, bara att han är lite ojämn vilket han varit ett tag sedan han fick den där låsningen i bogen... Men han reagerade direkt på böjprov. Nä, han är inte jättehalt men han har tillräckligt ont för att gå bananas. Varför insåg jag inte detta? Det här har till och med hänt en gång innan exakt lika dant. Jag blir så arg och trött på mig själv, mår illa över att jag pressade honom så mycket de två senaste passen. Min fina bara visade att det gjorde ont och att han inte ville mer. 
 
Till mitt försvar är så är det himla svårt när han inte visar något i traven.. Man ser ju inte det på honom! Känner inget för den delen i heller. Kanske är det för att han är så bra/beväm i traven.. jag vet inte. Trotts min ångest över att jag inte insett detta tidigare så känns det ändå skönt. Jag hatar att gå och inte veta. Nu vet jag i alla fall vad det är och har till och med redan bokat in veterinär. Nu är det bara behandla och sedan är det bara börja igen. 
 
Den här ständiga utvecklingskurvan "tre steg fram och sedan flera tillbaka" är som den är. Det intressanta är hur många steg tillbaka vi behöver ta efter varje "avbrott". Kan ju hoppas att det inte blir fler än vad vi gick fram denna gången. 
 
Äntligen återförenad med sin bästis ♥