Bakslag

Idag gick inget som det skulle. Jag och Ingrid beslöt oss att rida ute på ridbanan för att njuta av det fina vädret. Drífa tycker sådär om ridbanan. Där är mycket hindermaterial som enligt henne är väldigt läskigt. Idag var det även en man som körde med truck som lät en hel del och där var även hindermaterial mitt i paddocken. 
 
Drífa slappnade aldrig av och skrittade ordentligt utan taktade eller var väldigt kort i bakdelen. Hon hade noll fokus på mig utan hade fullt upp med att hålla koll på allt runt omkring. 3m volten var inte alls så bra som den brukar vara och halterna var katastrof. Hon ville inte alls lyssna och gav inte efter för trycket utan blev ovanligt stark och började skaka/rycka med huvudet lika mycket som hon gjorde vid lektionen. Det gör lite ont i magen att inte ge efter på trycket när hon går emot så. Det är så lätt att tänka "nu går hon emot för det gör ont". Men jag försöker behålla Niels röst i huvudet när han säger "Hon säger att du gör fel, men jag säger att du gör rätt". 
 
Det blev inte heller bättre när jag fick henne i tölt. Tvärt om kände jag direkt att något var fel. Hon kändes jätteojämn. Ridbanan är egentligen för tung för henne och av den anledningen rider jag inte där ofta så jag valde att rida på grusvägarna och känna efter. Där kände jag ingen ojämnhet. Valde att gå in i ridhuset och börja om passet. Dock var det försent, hon var redan arg och trött. Beslöt mig för att ta nya tag i morgon istället. 
 
Försäkerhetsskull kollade jag och Ingrid igenom henne i munnen. Ingenting så kontigt ut och inga sår/märken. Det var väldigt skönt att kolla igenom hennes mun, tror jag kommer ha lättare för att inte ge efter i morgon! Har dessutom tänkt byta bett till mitt bomber waterford bett, ett kulbett, som är lite skarpare än det två delade jag använder för tillfället. Dessutom kan hästen inte bita tag i det här bettet så jag hoppas hon blir lite mer lyhörd på det. Återkommer med utvärdering i morgon :) 
 
Vad rider ni med för bett?