Ny vecka, nya tag

Det har varit tufft sedan jag började rida Drífa efter vilan. Det som tröstar mig är att det åtminstone går åt rätt håll. Jag har ridit en del och hon har känt lite lite bättre för varje pass men långt ifrån som jag vill ha henne. Jag började jobba henne från marken innan passen för att jag upplevde att hon blev bättre då men efter varje ridpass hade jag klump i magen. Även fast jag nu har henne med mig och vi jobbar som ett "team" så ska de inte kännas som det känns. Därför har jag inte ridit de senaste passen utan bara jobbat från marken. Vi har jobbat på det som är svårt, skänkelvikning, öppna och igår höjde vi ribban ett snäpp och jag bad henne resa sig fram. Hon har verkligen gjort stora framsteg med både skänkelvikning och öppna, hon klarade inte av att göra något av dem innan villan och nu gör hon det väldigt bra.
 
Jag har även märkt när jag stretchar att vänster bog inte är i närheten av så elastisk som höger bog är. Hon har inga problem när jag stretchar de olika musklerna kring höger högerbogen men på andra sidan så är det jobbigt och hon vill gärna ha sitt ben "för sig själv".
 
Även fast vi har haft problem med traven uppsuttet har det, från början, gått bra vid longering och annan markträning. Med tiden har detta blivit sämre och sämre. Nu har hon riktigt svårt att trava över huvudtaget på volt, speciellt i vänster varv. Jag tror att hon har någon(eller troligen flera) muskel/r kring bogen som det inte står rätt till med. Detta ska givetvis kollas upp. En IR teraput kommer ut redan nu på onsdag morgon och ska ta en titt på Drífa. Hon har behandlat både mammas och min systers häst och Tindras häst, alla har varit jättenöjda med henne och fått väldigt bra hjälp. Sen vet jag inte om detta räcker, men jag vet att hon känner av (vid återbesök) om hästen svarat på behandlingen eller inte. Gör den inte det så blir det nog ett vet besök men det känns för tidigt att spekulera där. Jag håller alla tummar och tår om att Elinor hittar något hon kan behandla på onsdag så vi kan gå vidare. Jag har blivit så van över att ridningen ger en så mkt glädje men nu istället har jag kännt ångest varje gång jag suttit av.
 
 
 



Annie - Fotograf i Linköping & Stockholm

Vilken fin häst du har :)

Svar: Tack :)
Johanna

2016-11-28 @ 18:18:03
URL: http://blogg.anniesfotografier.se



Lina

Jag känner verkligen med dig när det kommer till att ha ridglädjen efter varje pass till att gå till klump i magen känslan! :( jag är inne i en svacka med mina isisar just nu. Den ena blev skadad 2015, drog på sig samma skada 2016 och nu är vi snart igång som vanligt igen. Men motivationen dör ju lite och det är ständig oro att skadan ska komma tillbaka. Han lyckas även dra av sig alla skor och är känslig så andra veckan i rad nu som han inprensipt tagit av sig en ny sko precis när hovis lämnat. Han blir känslig utan sko så blir endast promenader då.. Mitt tävlingssto har jag inte ägt så länge men hon har jag fått gå igenom helt inför vinter träningen. Allt från massör till tandläkare. Nu ska en kille komma och kolla om hon har en låsning då hon alltid låser sig i höger varvet men är som en gummiboll i vänster. Hoppas på det bästa. Vill ur svackan och in i vinterträningen igen och känna känslan om att det går framåt igen!! Btw tycker om din blogg massor! Kram lycka till med Dirfa

Svar: Vad kul att få höra mer om en läsare! Mindre kul att du också är i en svacka... Jag hoppas innerligt att det blir bra med alla hästar. Fördelen med regn är att det alltid kommer solsken efteråt. Vi får bara hoppas att de inte tar lång tid tills den tittar fram. Jag håller tummarna för oss båda. ❤️ tack för din kommentar
Johanna

2016-11-28 @ 21:19:45



Louise

Håller alla mina tummar och tår att Ellinor ska hjälpa dig att lokalisera var felet ligger, och förhoppningsvis hjälpa det att försvinna helt.

Gudsöt är hon!! <3

Svar: Tack min fina vän ❤️
Johanna

2016-11-29 @ 10:26:34




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?