Vi backar två steg

I fredags var som sagt Matilda med mig ute i stallet och hjälte mig med Drífa. Jag lärde känna Matilda när jag köpte Baldur därför att hon hade jobbat på Efrí-Raudalaek när Baldur stod på gården sedan dess har vi hållt kontakten men detta var första gången jag tränade för henne.
 
Jag måste säga att jag var supernöjd med lektionen. Jag började att rida och Drífa var på helt okej humör och var helt okej i kroppen tyckte jag. I vårt bästa varv kändes hon till och med bitvis superflott. Men det är som sagt bitvis och i det ena varvet. Matilda berömde henne och sa att hon var jättefin och med bra aktion, men att hon ser spänd ut vilket jag också känner att hon är. 
 
Matilda fick själv hoppa upp och hon red henne helt tvärt emot vad jag gjorde. Istället för att korta tyglarna och stötta med ridningen så längade hon tyglarna och lät Drífa gå av egen maskin. Hon red i mycket volter, sidörande och andra ridvägar. I början var hon passtaktig och nog ganska osäker på vad som hände. Men efter ett tag började hon slappna av och både passtakt och spänning försvann. Så jag fick hoppa upp och göra samma sak och hon kändes mjuk och trevlig, utan spänningar. Visst hon var inte särskillt flott, men vi red henne inte så att hon skulle bli flott i heller utan för att hon skulle bli mjuk. Matilda tryckte mycket på att hästen inte alltid måste vara flott utan mjuk och formbar, utan spänningar. Då kan man rida den flott när man känner för det. Detta är såklart en självklarhet men helt ärligt, hur många undervisar i det? Jag tycker ofta träningar för instruktörer går ut på att få hästen så flott som möjligt men hur vet man då hur man ska rida resten av dagarna? Att alltid rida hästen flott är ju inte hållbart.. 
 
Det är så himla lätt att fastna och inte tänka "utanför boxen". Man rider som man alltid ridit. Matilda berätta för mig att det störska misstaget hon gjorde med sin förra tävlingshäst var att hon tog fajten direkt, precis som jag gör med Drífa. Jag kortar upp tygeln och ställer krav som jag tycker hon bör klara av men hon är inte redo för dem kraven direkt när passet börjar. Så istället är det bättre att vara vän med henne och göra mina mjukgörande övningar fast med mindre tygel och med mer vikthjälper och sedan kan man under passets gång reglera kraven men var noga med att inte börja med för höga krav. 
 
Efter passet hade jag en härlig känsla i magen, att slippa spänningarna och stelheten gör verkligen mycket för ridkänslan. Ska bli intressant och se om känslan håller i sig nu :)  
 




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?