Nästa steg

De senaste veckorna har Skåne, i stort sätt, bjudit på härligt vår väder. Det har verkligen gett en extra dos motivation i vardagen. Idag är det strålande sol och 16 grader ute och jag är påväg från skolan till stallet, tror det blir ytterligare ett pass tömkörning faktiskt. Det är där hon fungerar som bäst för tillfället. 


Nästa vecka, på fredag, åker jag och Simon med min mammas familj på semester till Chamonix. Under tiden vi är borta kommer Drífa fp åka till Helena och bli tränad. Planen är faktiskt att hon ska stanna minst en månad så får vi se hur det ser ut sen. Vi var verkligen på rätt väg i vintras, allt kändes så himla bra men efter hon halkade har det känts kämpigt. Jag har svårt för att veta hur jag ska rida Drífa, jag är verkligen inte van vid femgpngshästar. Så det känns helt rätt att hon ska få komma iväg nu och att vi för lite extra hjälp. Hon är faktiskt extra jobbig nu i igångsättningen.. Men jag tror verkligen att allt allt kommer blir bra med Helenas hjälp. Så redan på måndag går transporten upp till henne.  



Ett sista besök hos veterinären och ett STORT välkommen till våren

I onsdags var vi på återbesök hos veterinären och jag får nog säga att det gick bra. Vid longering och böjprov gick det inte att lokalisera någon hälta, men vid longeringen ser men tydlig skillnad på hur hon rör sig i de olika varven. I hennes bättre varv gick hon riktigt bra, längade sig naturlig och kupade nacken så hon fick naturlig bärighet. I det andra varvet är hon däremot kort i ryggen och kan inte länga sig på samma sätt vilket störsymetrin i stegen. Veterinären kände igenom henne igen och kunde ytterligare en gång konstatera att hon var väldigt fin och böjlig i rygg och bäcken. En minimal svullnad över ländryggen var det enda som kunde antyda på att något inte var helt som det skulle. Jag frågade om vi skulle röntga någonstans men vet menade på att det finns ingenstans som bör röntags. Vet berättade att det dock kan bli överbelastningar i musklerna kring ländryggen vid hältor i knäna så för att hjälpa henne på traven nu fick hon injeserat något (!? minns ej vad det hette) i musklerna, för mig att det var anti-inflamatoriskt.
 
Visade sig även att lilla damen behövde avmaskas, och med tanke på hur mycket mask hon hade kan det helt klart vara en bidragande faktor till att hon inte är helt på topp. Men veterinären la mest betoning på att hon måste stärka sig, förmodligen ligger ojämnheten i att hon inte är tillräckligt stark. Så vi åkte hem, med en bra känsla i magen, med order om att rida rakt fram ute i naturen.
 
Vädret i Skåne gjorde mig en stor tjänst och bjöd på härligt vår väder både i torsdag och idag när jag var i stallet. Helt underbart när solen tittar fram och det luktar juvligt! Vi har varit ute på långa tömkörningsrundor och jag måste nog säga att jag får minst lika mycket träning som Drífa! Haha.
 


Recap

Hur fantastiska är inte ni? Som trots min bristande närvo ändå kikar in här och kollar om jag skriver något? Ni är fina ♥
 
Drífa var på återbesök förra veckan. Hon såg väääldigt mycket bättre ut, markerade inte alls på vänster bak. Dock markerade hon på vänster bak i stället, i alla fall enligt veterinärens ögon, jag såg inte så mycket mer än att hon travde jävligt flott (!). Så vi behandlade igen fast i andra benet, vilket förhoppningsvis är sista gången. Kan säga att Drífa har varit så galet pigg. I lördags när jag skulle gå med henne i ridhuset blev det istället hon som drog runt mig i ridhuset. Hann knappt komma in förrän hon började springa, och jag i chock studsande efteråt.
 
Hennes överskotts energi gjorde mig tveksam i fall jag ens skulle komma upp på henne i onsdags, då vi fick lov att sätta igång med ridningen så smått. Hon förvånade genom att stå som ett ljus när jag hoppade upp. Ridningen i sig var ingen vacker syn, hon var stel och ovillig att lyssna på mina tygeltag. Jag vet att jag inte har rätt till att förvänta mig att hon ska vara fräsch efter dessa veckorna men jag förväntade inte mig att hennes beteende skulle vara så likt med hur hon var innan behandlingen. Dock blev det bättre, hon mjuknade en aning vilket var tröstande då hon innan behandlingen bara blev värre och värre under ett ridpass.
 
Idag har det varit underbart väder i Lund, första dagen på året då man verkligen kände att våren är på gång. Därför skippade vi ridhuset idag och höll oss på ridbanan och vägen bakom stallet. Vi tar det fortfarande lugnt och rider bara en kort stund så jag ville inte ge mig ut på tur. Måste säga att det kändes bättre idag. Hon kräver mycket ridning och väldigt mycket precistion, gör jag en parrering en sekund fel blir det pannkaka. Hon ar betydligt mjukare och villig att lyssna men jag känner verkligen att det är jobbigt för henne, så vi tar det lugnt. Återbesök på onsdag så får se vad de säger då :)
 
Kan säga att den prognosen gör livet lättare!