Hur jag tänker kring min kropp

Jag och Drífa gillar verkligen ridhuset. Det är fantastiskt att vara samspelta utan att någonting stör oss. Jag måste nog säga "oss" för jag tycker även jag själv rider bättre där inne. Jag börjar få mer och mer kontroll på min kropp, förtillfället är det dock omöjligt att komma ihåg att använda hela kroppen på rätt sätt hela tiden men jag kommer åtminstone ihåg fler kroppsdelar i ridhuset än ute på ridbanan ;) - Undra varför det är så?
 
Som kanske ni kanske anar gick Drífa riktigt trevligt idag. För tillfället fokuserar jag allra mest på mina axlar, armbågar och händer (när jag känner att jag har det underkontroll tänker jag på en annan kroppsdel osv.. Jag kommer lätt upp i axlarna vilket resulterar i en spänd Johanna → en spänd Drifa. Jag försöker hela tiden tänka på att slappna & slappnar jag av i axlarna kommer jag faktiskt oftast ner i sadeln också! = två flugor i en smäll. Jag försöker ha mina armbågar lite längre fram än vad jag normalt har, dvs inga 90 grader. Det är faktiskt mycket svårare att dra upp axlarna i denna positionen en den klassiska med 90 graders vinkel och dessutom upplever jag att jag får bättre kontroll på mina händer och känner av tygelkontakten på ett ärligare sätt. 
 
Jag försöker vara så noga med att mina armbågar inte ska röra sig för mycket när jag ger en signal utan det är enbart mina händer som ger den. det ska räcka med att krama i handen för att sedan lätta när jag fått önskad effekt. Förr har jag varit väldigt duktig på att använda hela armarna för att ge signaler. Jag har haft en ovana att gå "bakom hand", dvs att jag fört min hand för nära min mage. Att gå "bakom hand" är okej om Drífa inte lyssnar på mina vanliga hjälper. Det är lite "hallå, är du med mig eller?". Men det viktiga är att återgå till "ursprungsläge" vilket jag var mindre duktig på innan, jag kunde lätt glömma kvar händerna/handen där. Blir man "bakom hand" med samma tygelkontakt som man hade i "ursprungsläget" ber du hästen hela tiden att bromsa lite. Gör man inget åt det svarar hästen sämre och sämre på dina signaler. 
 
Det är faaaantastiskt att hon har blivit så här ridbar, jag vågar nog faktiskt säga att så här ridbar har hon aldrig tidigare varit. :) & vad säger det om ekipaget? Hästen gör bara det ryttaren ber om - det är aldrig hästens fel! För att bli bättre måste man inse sina misstag och gå vidare, det är inte lönt att hänga upp sig på hur det har varit. Blicka framåt och var öppen för hjälp. Deep shit. Puss på er!
 
 
 




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?