Ut på tur!

De senaste passen har känts väldigt bra, speciellt lydnadsmässigt! Hon har verkligen varit med mig och lyssnat på minsta lilla signal så det har verkligen varit upp till mig att göra rätt. I alla fall beslöt jag mig häromdagen för att ta en längre uteritt, inte bara slingan runt gården. Vi har ju mängder med fantastiska vägar att välja mellan men det blir näst intill alltid densamma därför jag vet att det är i den miljön Drifa slappnar av som bäst. Dessutom är vissa delar av skogen fullständigt bombade med äckla flugor och kryp.. Drifa får panik på dem och därför har jag, som ni ser på bilden nedan, köpt en liten fligutrustning till henne. Ett hängande tyg pannband och ett nät som man fäster i nosgrimman. 

(null)
Haha, lilla snuttan! Väl inslagen ;)
Största delen av ridturen gick riktigt bra! Jag är faktiskt väldigt nöjd med henne, lydnadsmässigt är det så himla mycket bättre. När vi rider ut vill hon gärna strunta i mig och fokusera på allt annat. Det gäller att vara rak och tydlig med vad som gäller redan vid uppsittning. Att inleda med igång skrittning på långa tyglar är att skjuta sig själv i foten för när jag sedan försöker ställa lite krav blir hon riktigt lack! Det här med ston va 😏
Förtillfället när jag rider ut så håller jag en ganska låg kravnivå och det jag fokuserar på är halt och halvhalt. Ibland när jag känner att jag har henne med mig flyttar jag bog och bakdel med fokus på att hon ska flytta för skänkel. Det behöver inte vara perfekt så att hon kommer upp och bär sig utan fungerar mer som lydnad och lösgörande. Denna gången kunde vi öka och minska hastigheten utan att hon sprang ifrån mig och blev kaos i takten. Det märktes att tidigare ridpass har varit lösgörande för henne för hon rundade sig väldigt lätt, fina tjejen ❣️
 
Vackert 🌳 men usch och fy vad mycket kryp det kom i slutet av ridturen... kunde inte blir sur på Drifa för att hon ville fort därifrån och inte riktigt lyssnade på mig. Synd att ett så bra ridpass skulle få ett lite sämre slut! Äckliga flugor!
En av anledningarna till att jag alltid väljer den turen är för att den består av relativt få backar  (jag är livrädd när det går nerför.. få svindel och pulsen skenar. Har haft problem med detta sedan jag 2010 gick omkull och bröt ryggen) och är där inte finns några kossor (både jag och Drifa är livrädda för kossor). Men vad tror ni händer när jag är påväg ner för typ den enda backen som finns på rundan ?! Jo, både jag och Drifa inser att det finns kossor i hagen bredvid... För en sekund fick jag panik men lugnade mig och samlade mig. På något vänster tog vi oss ner och förbi kossorna! Är stolt både över mig själv och fisen ❤️
 
Har ni en ridrelaterad rädsla? 
 
 
 



Anonym

Har samma rädsla med nerförbackar.... fast inte för kossor 😂

Svar: Haha... jag skulle ta hand om en massa mjölkkossor när jag jobbade på en gård i Tyskland och det var allt annat än kul! Kan säga de är riktigt stora!!!
islandshastpanaset.blogg.se

2018-06-14 @ 23:22:21



Anonym

Hej! Vill bara säga att jag tycker verkligen om din blogg och jag läser den varje dag. Tycker du ska uppdatera mer! Jag har för mig att Drifa blev skadad för ett tag sedan och undrar hur lång tid det tog att komma tillbaka till en bra form igen? Min häst har nämligen skadat sig nu.

Svar: Vad gullig du är, tack! Det värmer verkligen :) Ja det stämmer att Drifa blev skadad och det tog verkligen sin tid att komma tillbaka, jag vet inte om jag skulle säga att vi är helt tillbaka ännu. Och hur långtid tid tar är såklart indviduellt och beror givetvis på skadan. Jag kan absolut göra inlägg om hur det har varit för just Drífa och den skadan hon hade så kanske du får lite perspektiv på det :)
islandshastpanaset.blogg.se

2018-07-04 @ 13:24:10




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?