Guld stjärna!

De senaste passen har vi fått backa bandet en aning, men det är ju så det går till - två steg fram ett steg bak. Vi har höjt ribban i träningen och jag har kunnat rida henne på en lite mer avancerad nivå med mer samling. Det har varit kämpigt för henne och jag har tillåtit mer kontakt än vanligt, men för att inte hamna i ett beteende där "mycket" kontakt är okej och tillslut få en häst som känns väldigt tung i handen så har vi fått backa några steg igen. Jag har sänkt kraven och fått henne till att "gå själv" dvs inte hänga/ta stöd i tygeln - hon ska helt enkelt bära sig själv. 
 
I Drífas fall gäller det att vara extremt koncekvent, minsta lilla tendens till att hon hänger i tygeln så måste man säga nej. Släpper man igenom beteendet en gång tror hon att hon kan göra det igen. För att hon ska vara lätt i handen måste hon vara inramad, så vi har jobbat på volt och i öppna de senaste veckorna. Det viktigaste här är känslan, att jag känner efter vart jag har henne någonstans. Det är inte ofta en häst är 100 % liksidig och därför kan du inte behandla hästens olika sidor på samma sätt. Det jag själv måste jobba mycket med är att ge efter, vara nätt i handen och bara jobba med halvhalterna när de behövs. Drar jag i tygeln drar hon givetvis tillbaka. Så jag använder mycket ben men framför allt säte! 
 
I torsdags hade vi ett tufft pass och jag fick koncentrera mig på att inte ta det personligt och bli arg. Det mesta jag bad om var svårt och hon stod mest och vevade med frambenen och menade på "nä det här kommer jag absolut inte klara av". Det tog tid och mörket smög sig på och tillslut fumlade vi omkring i bäckmörker. Men skam den som ger sig. TIllslut, efter att ha vajat fram och tillbaka, förstod hon hur hon skulle sätta bakbenen och gå fram i en öppna. Med ens kom en megafrust och hon blev lätt i handen när kroppen bar upp henne rätt. Passet igår, efter en dags vila, var en fantastiskt belöning! Fast vi höll till i ridhuset behöll hon lugnet och presterade på topp. Inget hängande i tygeln och hon kom exakt ihåg hur man gjorde en vänster öppna. Tölten var fantastisk och bjöd till trav ett flertal gånger. Det blev ett kort pass, ett pass där hon fick känna sig riktigt duktig! 
 
Nu ska jag ut till stallet och carpe diem, innan mörkret faller på! Tanken är att vi ska ut på grusvägarna och komma upp i lite hastighet ;) 
 En bild från i somras! Nä det är inte perfekt, men jag måste skärpa mig på den fronten. Det blir aldrig perfekt, istället ska man glädja sig åt utvecklingen man gör och det visar denna bilden ❤



Andrea Müller

Wow, vad fina ni är!

Svar: Tack så jättemycket <3
islandshastpanaset.blogg.se

2018-10-31 @ 01:57:48
URL: http://andreamuller.se/




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?