Rida på känsla

Jag tror vi alla kan hålla med om att vi har upp- och nedgångar i ridningen. Under det senaste året, framför allt sedan i våras har jag förändrat min ridning väldigt mycket. Detta har fått mig att inse hur totalt lost jag varit under perioden innan dess. Jag var trångsynt och fokuserade på helt fel saker. Jag fokuserade på saker som hur flott Drífa var, hur pass fint hon kunde böja på nacken eller hur viktigt det var att träna vissa ridrövningar. Nu kanske ni tänker ja men vad är det för fel med det? Vi vill väl att hästen ska vara flott, kröka på nacken och klara av ridövningar? Mitt problem var att jag bara såg aktionen, eller den böjda nacken och förstod inte varför jag gjorde de där ridövningarna. Jag såg helt enkelt inte helheten (passtakten, det korta bakbenssteget, bristande bärighet, högrumpa, svankig rygg osv..) och jag förstod inte vilket grundjobb som ligger framför alla de där drömmarna om en fin häst. Nu kan jag ärligt säga att en böjd nacke och aktion inte är värt ett skit om det är på bekostnad av resten av kroppen. Hästen kommer förmodligen bara klara av att gå framstupad och med rumpan i luften ett tag sedan kommer den förmodligen få föslitning/belastning skador i hovled ellet annat.. 
 
Jag har kommit fram till att jag vill rida min häst på ett hållbart sätt. Sedan tror jag att vem man än frågat så hade den svarat att den vill rida hästen så att den håller men gör alla det? Nä långt ifrån alla.. För att vi ska kunna rida hästen hållbart måste vi dels förstå hur vår sits och inverkan fungerar men framför allt måste vi börja känna efter. Vart har vi egentligen hästen? Vart är hästen stark respektive svag? Det finns ingen mening med att rida alla dessa fina ridövningar om vi stärker hästen på fel sätt. Beroende på hur liksidig hästen är gynnar olika ridövningar hästens olika sidor. För att inte göra det komplicerat har jag slutat med att tänka på vilka ridövningar jag rider. Istället fokuer jag på mig och Drífa. Jag sitter upp och skrittar omkring, på hel vilda ridvägar och känner efter! Hänger hon i tyglarna? Mer i någon tygel? Vad händer när vi svänger i de olika varven? Skjuts någon bog ut? Följer rumpan med? Hur trampar hon under sig? Går hon rakt? Ja ni förstår vad jag menar, jag känner efter hela tiden och när något inte känns rätt rättar jag till det så gott jag kan, man lär ju sig hela tiden! 
 
Sen är det såklart jättesvårt att lära sig hur saker och ting känns.. Jag tycker fortfarande mycket är jättesvårt och då har jag har fått hjälp från marken dagligen under längre perioder! Det är en lyx som kan vara svår att få tillgång till. Men jag tror att så länge man börjar känna efter och kanske har en kompis som kan hjälpa en från marken så är det en superbra början! Passa även på att be era tränare om den extra hjälpen om de inte redan gör det. 
 
Långt och luddigt som vanligt! Haha.. Det är så här mina tankar går idag. Förmodligen kommer jag sitta här strax igen och påstå något helt annat 🤣😉
 


Det här med att äga ett sto ...

Jag har under de andra somrarna aldrig riktigt  märkt av när Drifa brunstrar men denna sommaren har det varit ändring på det ;) det började när Mozart (en hingst som ägs av stallägarna) fick sitt första sto på besök. Drifa blev knäpp,! Hon skrek som bara den, kunde inte stå still i stallet och pratade högt med alla, speciellt de nya stoet som om hon var mest sugen på henne. Ridningen ska vi typ inte prata om.. okoncentrerad och väldigt svår att nå. 
 
Som tur är så försvann det när stoet åkte hem och nu under denna extrema torka så har hon inte visat något liknande. Jag har även hört att det är väldigt många ston som haft problem att komma i brunst i sommar? Anledningen ska vara att när det är så torrt och brist på mat så "vill" dem inte få föl för att överlevnadsprinciper. Har någon hört något om detta? 
 
I alla fall har de senaste veckorna här nere i Skåne bjudit på växlande väder med en hel del regn. Det är sjukt vad snabbt allt har slagit om från bränngult till klar grönt igen. Och mycket riktigt har lilla tjejen kommit i brunst igen! Inte lika extremt men tillräckligt för att hon ska bli riktigt dryg i ridningen! Jag hoppas det går över fort. Är det någon annan som har ston som extrembrunstrar i sommar? 
(null)
Huuur söt är hon inte? Louise som har varit duktig med kameran!
 
 


Ridbyxor - med eller utan grip?

 
Fler och fler ridbyxor tillverkas nu mera med silikonskoning men det finns fortfarande de som prompt ska ha utan. I det stora hela är det framför allt lite äldre konsumenter som vill ha de vanliga helakodda byxorna och det ligger väl i grund och botten i att det är så ridbyxorna alltid sett ut och många ser ingen vits med att byta. Vissa menar även på att det förstör sadeln, vilket inte är sant.
Men om man aldrig vågar testa så vet mannju inte om man använder de ridbyxorna som man tycker bäst om? Jag föredrar silikonskoning alla dagar i veckan och det är faktiskt inte ur gripsynpunkt. Jag vet att jag tjatar så jädrans mycket om ryttarens sits men det är ju verkligen ao för ridningen och ryttarens inverkan. Med ett par helskodda byxor är det så svårt att komma ner i sadeln ordentligt! Just för att där är ett extra lager tyg på byxorna är det svårare att få upp dem i grenen. Får man inte upp dem i grenen sitter du heller inte "i sadeln" och kan därför inte ge den inverkan du behöver. Såklart kan passform och kvalite på material gör stor skillnad men detta är ändå min uppfattning överlag. 
Jag kan däremot ibland tycka att vissa byxor med silikonskoning kan ge för bra grip. Jag vill inte sitta fast helt och hållet utan jag vill fortfarande kunna vara rörlig i sätet! Vad föredrar ni? Silikon eller inte?