Skit i "formen"!

Nu när vi "gör om och gör rätt" med Drífa så inser jag ju var det gått fel till och efter att varit inne på olika forum så inser jag att jag absolut inte är ensam. Det är väldigt vanligt att man ser hästarna i "form" (läs; knäckt hals) men ofta på bekostnad av antingen överlinje, bogar eller takt, eller till och med alla delar. Varför har vi ett sånt form fokus(hets?! Jag säger vi för att jag öppet och ärligt har gjort mer eller mindre lika dant. Varför kräver vi mer än vad våra älskade djur klarar av? För att det ser fint ut? För att "topp" hästarna går så? Alice ställde den frågan till mig när jag blev frustrerad för att jag inte fick henne i form i skritt och jag blev ställd av frågan, ja varför?
 
Är hästen lösgjord och ren i takten kan du lätt belönas med en 6a, och det är väl så mycket bättre än en 4a för hästen blir spänd och går i otakt för att en prioriterar form framför viktigare saker som lösgjordhet och bärighet. Jag tänker inte ens gå in på de som använder stångbett bara för att få hästen i form.. Jag tror att hade vi minskat formhetsen hade vi sett betydligt mer ridbara hästar på "hobby/amatör"-nivå.
 
Sedan Drífa halkade i Januari har hon blivit mycket svagare i vänster bak vilket såklart påverkar hela hållningen på henne. Men jag märker att desto mer vi jobbar på att få in det där bakbenet och att hon då tar jämna steg bak så kan hon resa ryggen och komma upp i bogarna lättare. Då går hon självmant in i vad jag tycker är en "ärlig" form, hon vill vara där. Än så länge behöver vi skritta långsamt för att komma dit, ökar vi skritten är det betydligt svårare att behålla balans och kontroll på kroppen. & kan man inte ens öka skritten kan man absolut inte ställa de kraven i tölten. Därför har vi lagt störst vikt vid att hon ska svara på hjälper och nu när hon blivit bra på den biten ska vi försöka få med det där bakbenet här också ;)
 
Avslutningsvis måste jag trycka på att detta är ett åsiktsinlägg - dvs jag säger inte att jag har rätt utan detta är vad jag tycker. Vad tycker ni?
 Så här kan det se ut när man gör fel.. ;)


Hur jag tänker kring min kropp

Jag och Drífa gillar verkligen ridhuset. Det är fantastiskt att vara samspelta utan att någonting stör oss. Jag måste nog säga "oss" för jag tycker även jag själv rider bättre där inne. Jag börjar få mer och mer kontroll på min kropp, förtillfället är det dock omöjligt att komma ihåg att använda hela kroppen på rätt sätt hela tiden men jag kommer åtminstone ihåg fler kroppsdelar i ridhuset än ute på ridbanan ;) - Undra varför det är så?
 
Som kanske ni kanske anar gick Drífa riktigt trevligt idag. För tillfället fokuserar jag allra mest på mina axlar, armbågar och händer (när jag känner att jag har det underkontroll tänker jag på en annan kroppsdel osv.. Jag kommer lätt upp i axlarna vilket resulterar i en spänd Johanna → en spänd Drifa. Jag försöker hela tiden tänka på att slappna & slappnar jag av i axlarna kommer jag faktiskt oftast ner i sadeln också! = två flugor i en smäll. Jag försöker ha mina armbågar lite längre fram än vad jag normalt har, dvs inga 90 grader. Det är faktiskt mycket svårare att dra upp axlarna i denna positionen en den klassiska med 90 graders vinkel och dessutom upplever jag att jag får bättre kontroll på mina händer och känner av tygelkontakten på ett ärligare sätt. 
 
Jag försöker vara så noga med att mina armbågar inte ska röra sig för mycket när jag ger en signal utan det är enbart mina händer som ger den. det ska räcka med att krama i handen för att sedan lätta när jag fått önskad effekt. Förr har jag varit väldigt duktig på att använda hela armarna för att ge signaler. Jag har haft en ovana att gå "bakom hand", dvs att jag fört min hand för nära min mage. Att gå "bakom hand" är okej om Drífa inte lyssnar på mina vanliga hjälper. Det är lite "hallå, är du med mig eller?". Men det viktiga är att återgå till "ursprungsläge" vilket jag var mindre duktig på innan, jag kunde lätt glömma kvar händerna/handen där. Blir man "bakom hand" med samma tygelkontakt som man hade i "ursprungsläget" ber du hästen hela tiden att bromsa lite. Gör man inget åt det svarar hästen sämre och sämre på dina signaler. 
 
Det är faaaantastiskt att hon har blivit så här ridbar, jag vågar nog faktiskt säga att så här ridbar har hon aldrig tidigare varit. :) & vad säger det om ekipaget? Hästen gör bara det ryttaren ber om - det är aldrig hästens fel! För att bli bättre måste man inse sina misstag och gå vidare, det är inte lönt att hänga upp sig på hur det har varit. Blicka framåt och var öppen för hjälp. Deep shit. Puss på er!
 
 
 


Mycket tankar

Det är mycket som går i huvudet på mig för tillfället. Jag har ridit Drífa i snart två veckor efter vilan och det går inte riktigt som jag tänkt mig. Hon var verkligen suuuperfräsch när jag satte henne på vila men nu känns det inte alls lika bra. Jag har svårt att avgöra hur hon känns då hon beter sig som om hon aldrig har haft bett i munnen tidigare. Jag har testat allt, vara stilla med händerna, vara rörlig med händerna, höja och sänka händerna, varit aktiv/passiv med mina skänklar, gjort mycket halter, lösgörande, sidoövningar osv. Det gör liksom ingen skillnad, hon vill inte riktigt ta stöd på bettet. Hon kan göra det tillfälligt men hon slappnar inte av.
 
Tusen tankar dyker såklart upp i huvudet.. Är det tänderna/munnen som trixas? Jag blev ju sjukt tveksam till den veterinären som var ute och kollade henne i munnen sist. Enligt henne såg allting bra ut fast jag var hundra på att där var någonting. Sen såklart behöver det inte vara så enkelt att det är munnen bara för att hon klyddar. Det kan såklart sitta något i nacken eller i någon annan del av kroppen. Dessutom stör jag mig fortfarande på min sadel som fortfarande glider. Jag vet att Sarah (som har är sadelutprovare) har sagt att den ligger bra men jag blir sjukt tveksam i och med den kasar fram så pass mycket ändå. Sedan vet jag ju inte hur hon blir efter vila i och med hon aldrig har vilat förr.. Så vem vet, hon kanske är sjukt trögstartad? Jag har ju i princip bara skrittat för jag har inte känt att det är lönt att tölta för att jag i princip inte kan göra några förhållningar och det enda jag hör i mitt huvud är "lätt i handen, bromsa inte och mer energi" vilket både Vignir, Unn och Magnús har sagt och som inte kommer funka på henne då hon bara drar fram huvudet och inte lyssnar på min lätta hand. Men jag kanska bara behöver backa och var tydlig med fast hand och rida igenom henne och skita i att hon eventuellt blir passtaktig. Tror det blir dagens plan då inget annat direkt har fungerat.
 
Men planen i övrigt blir faktiskt att ta hit Karin Åberg för ny sadelutprovning för detta gör mig galen. Ta ut Åsa för en kroppscheck och eventuellt även min gamla veterinär som jag litar på för en tandkoll. Ska sålänge även byta bett till ett rakt och se hur hon fungerar på det och även testa en annan sadel.

Kära läsare, ni får jättegärna komma med råd men snälla gärna med en god ton för jag orkar inget annat ♥