"Paus"

Passet för Josefin gick bra i måndags. Eller, ja, helt okej! Hon var inte alls lika stressig som hon var under förra lektionen. Dock blev jag helt knäckt passet efter lektionen. Hon var sååå stressad, jag kunde knappt svänga för hon bara sprang omkring. Det hade gått så himla bra passen innan lektionen så jag bröt ihop mentalt, det är så jävla jobbigt när det bara rasar sådär. 

Detta fick såklart mig att tänka efter. Precis som Ella skrev i en kommentar till mig så ska ju en tränare inte göra hästen stressad och även om senaste senaste ridpasset kändes okej så gjorde inte passet dagenefter det. Det var faktiskt lika dant förra gången, jag fick ägna hela passet till att få ner henne på jorden och få henne att lugna ner sig. Jag känner att om man får igenom något under ett ridpass(vilket väl är hela grejen med att träna för tränare) så ska passet efter kännas väldigt bra. Därför kom jag fram till att jag ska pausa från Josefin, jag ska fokusera på att få en lugn, trygg och mjuk häst - ridkänslan blir så mycket bättre då. 

Tacka gud att jag har Alice, jag hade inte klarat detta utan henne. Det fantastiska är att hon verkligen fattar Drifa och vet vad som är bäst för henne. Hon red henne i torsdag och det var fantastiskt att se, hon var så fin! ❤️

Asså 😍🤩 finaste i världen ❤️



Rädd för att göra fel

Jag har så mycket blandade känslor efter kvällens ridpass. Hon är inte lätt att rida för tillfället.. i vissa stunder är hon väldigt duktig på att visa när jag gör rätt, som i skritten hon går inte av sig sjölv i form utan det är först när jag fått alla delar på plats som det faller "pladdask" i form - det är verkligen så tydligt. 

När vi arbetar i skritt och gör olika skolor försöker jag fokusera på att hon ska vara lätt i handen men jag kommer lätt på mig själv att spänna mina axlar vilket är ett tecken på att hon blir tung. Samtidigt var hon så himla duktig idag - hon har aldrig genomfört skolorna så bra som hon gjorde idag och därför blir jag såå kluven. Vad gör jag rätt eller vad gör jag fel? 

Tölten är bättre, för det mesta är takten mycket bättre men idag kändes hon lite mer på framdelen och så har det inte känts på ett bra tag. Hon blev bättre efter en del ridning men jag kände mig inte riktigt klar men blev tvungen att sluta för tiden sprang iväg. Även här förvånade hon mig med att ta skänklarna så himla bra. Hon har tyckt det varit såååå svårt att flytta rumpan i tölt men idag svarade hon verkligen superbra på underskänklen. - ja, jag är sjuukt kluven nu. Blir inte bättre av att lilltösen ska vila i morgon.. vill hoppa upp och lösa nu! 
(null)
Det är dessutom så himla kallt och tråkigt... men på torsdag vänder det och blir ljusare igen, viket känns fantastiskt! 


Skit i "formen"!

Nu när vi "gör om och gör rätt" med Drífa så inser jag ju var det gått fel till och efter att varit inne på olika forum så inser jag att jag absolut inte är ensam. Det är väldigt vanligt att man ser hästarna i "form" (läs; knäckt hals) men ofta på bekostnad av antingen överlinje, bogar eller takt, eller till och med alla delar. Varför har vi ett sånt form fokus(hets?! Jag säger vi för att jag öppet och ärligt har gjort mer eller mindre lika dant. Varför kräver vi mer än vad våra älskade djur klarar av? För att det ser fint ut? För att "topp" hästarna går så? Alice ställde den frågan till mig när jag blev frustrerad för att jag inte fick henne i form i skritt och jag blev ställd av frågan, ja varför?
 
Är hästen lösgjord och ren i takten kan du lätt belönas med en 6a, och det är väl så mycket bättre än en 4a för hästen blir spänd och går i otakt för att en prioriterar form framför viktigare saker som lösgjordhet och bärighet. Jag tänker inte ens gå in på de som använder stångbett bara för att få hästen i form.. Jag tror att hade vi minskat formhetsen hade vi sett betydligt mer ridbara hästar på "hobby/amatör"-nivå.
 
Sedan Drífa halkade i Januari har hon blivit mycket svagare i vänster bak vilket såklart påverkar hela hållningen på henne. Men jag märker att desto mer vi jobbar på att få in det där bakbenet och att hon då tar jämna steg bak så kan hon resa ryggen och komma upp i bogarna lättare. Då går hon självmant in i vad jag tycker är en "ärlig" form, hon vill vara där. Än så länge behöver vi skritta långsamt för att komma dit, ökar vi skritten är det betydligt svårare att behålla balans och kontroll på kroppen. & kan man inte ens öka skritten kan man absolut inte ställa de kraven i tölten. Därför har vi lagt störst vikt vid att hon ska svara på hjälper och nu när hon blivit bra på den biten ska vi försöka få med det där bakbenet här också ;)
 
Avslutningsvis måste jag trycka på att detta är ett åsiktsinlägg - dvs jag säger inte att jag har rätt utan detta är vad jag tycker. Vad tycker ni?
 Så här kan det se ut när man gör fel.. ;)