Träning för Josefin

Som nämnt tidigare så har jag och Drífa backat en del, eller rättarsagt tänkt om. Nu tar vi rätt problem i rätt ordning. Först och främst har vi försökt få en ridbar häst, dvs en häst som svarar på rätt signaler. En så enkel sak som att svänga blir jättesvårt om jag inte ger 100 % rätt signaler och om hästen inte förstår rätt signaler. Genom att lära sig att svänga "på riktigt" har vi fått bättre koll på både bog och rumpa. När jag tränar detta i tölt gör jag det med mindre kontakt i tygeln. Detta för att bara ge signaler när jag verkligen vill något. Vill jag att hon ska svänga tar jag ett ledande tygeltag in mot mitten och när hon svänger lättar jag. Detta övade vi egentligen på förra passet med Josefin men insåg att jag inte skrivit något om det. 
 
Jag var faktiskt lite nervös inför detta passet, Drifa hade ju fått sår i munnen och vi hade därför inte tränat så mycket som jag önskat att vi gjort. Men så mycket beröm vi fick! Jag blev typ chockad, takten hade blivit jättemycket bättre! Asså, jag skämms verkligen. HUR KAN JAG VARA SÅ DÅLIG PÅ ATT KÄNNA PASSTAKT?! Jag känner ju när det är grisepass, när man skumpar i sadeln men asså, när det blir lite bättre och man ändå sitter "still"/gungar med så tycker jag det är hopplöst - jag måste träna på detta! Jag skyller på att jag alltid ridit fyrgångshästar .. ;) För att vara på min nivå och inte kunna känna passtakt - det är pinsamt! I alla fall, vi fortsatte med att förbättra takten i tölten - det är huvudprio, det är inte lönt att fokusera på något annat förrän hon går rent och hon kommer få "lulla" runt såhär nu någon månad för att verkligen stärka takten innan vi tar nästa steg. Det roliga var att hon flera gånger föll ner i trav under passet. Josefin menar på att nu när hon börjar mjukna i kroppen kommer även traven fram. 
 
I slutet av passet ville Josefin hoppa upp och testa hur hon kändes och efter så sa hon igen att hon var riktigt imponerad, hon kändes så mycket bättre - både i takt och i hjälper/signaler. Gud vad det värmer! Men jag hade aldrig fått så mycket beröm om det inte vore för Alice, hennes hjälp 24/7 är den bästa hjälpen! Nästa lektion blir faktiskt redan den 23/11 sen blir det uppehåll över julen :) 
 
Från förra vintern, här var hon fin! några dagar sedan halkade hon.... 


Rätt signaler

Ojojoj, nu händer det grejer här! Förra veckan fick vi jättemycket hjälp av Alice och Josefin kom även ut på fredagen, så det blev en riktig träningsvecka! Jag och Drífa har verkligen lärt om flera nya saker och det är fantastiskt kul att jobba med henne för hon är så himla positiv och jag känner att hon verkligen vill göra rätt.


Vad vi håller på med för tillfället är egentligen att vi försöker sätta rätt signalsysten, dvs att hon ska svara rätt för rätt hjälper. Men för att hon ska kunna göra det jag ber henne om måste jag även ha henne "med mig" dvs att hon lyssnar och är i ett tempo där hon kan utföra de övningar jag ber henne om. 

Tisdagspasset förra veckan var förvirrande, det var mycket nytt och jag hade svårt för att få till alla hjälper men efter att ha sovit på saken och tänkt över metoderna så gick onsdags passet mycket bättre. I måndags gick skritt arbetet bra men tölten var det värre med. Jag fick inte henne med mig utan hon sprang bara på och tog inte alls mina hjälper. Igår gick det däremot mycket bättre! Vi arbetade med att i tölt flytta både bog och bakdel vilket jag ska lägga fokus på idag också!




Teknik

Ojojoj, vad ska jag börja!? Jag kan säga som så att idag sover både jag och Drífa gott efter att ha tänkt så det knakade. Och det var väl just det vi lyckades med under detta ridpasset, att ta oss igenom kaoset och faktiskt börja tänka rätt. 
 
Jag kan säga att det är sååå svårt att börja rida tekniskt när man alltid till största del rider på känsla. Vissa saker grepper jag snabbare än andra men jag tycker ändå att allt bildar ett sorts koas i hjärnan för det är så mycket nya saker! Alicie får stå ut med att upprepa allt hundra gånger för mig. Första problemet är ju att få mig att greppa allt och använda min kropp på rätt sätt. Jag måste lära mig slappna av och komma ner i sitsen så jag blir mer medveten om mina sitben så jag kan använda dem men även känna av Drífas bakdel. Jag måste vara noga med att inte svanka utan dra in svanskotan och spänna magmusklerna, slappna av axlarna och titta upp. Jag måste vara noga med att inte låta mina armbågar hamnar bakom mig och att inte händerna kommer bakom hand, de får endast hamna bakom hand vid en extremare korregering och de måste alltid gå tillbaka till "neutralt läge" efteråt. Jag måste vara väldigt noga med att ge henne plats för det jag ber henne om och kan inte som påmin förra fyrgångare rama in henne på samma sätt. Måste vara noga med precitionen av mina signaler, de signaler som styr framdelen på hästen, dvs min överdel, får inte ske exakt samtidigt som de signaler som styr hennes bakdel dvs min underdel. Jag skriver detta detaljerat mest för min egenskull för att jag ska kunna gå tillbaka och komma ihåg, även för att jag lär mig när jag reflekterar över det medan jag skriver. 
 
Det problem vi måste ta itu med angående Drífa är att hennes vänster bak (där allt ont och hemskt har suttit på henne så det är ju inte ås konstigt). Hon tappar eller skjuter ut vänster bak, när vi vill att hon ska spåra dvs sätta hoven i samma linje som den främre. Detta har såklart påverkat diagonalt så hon skjuter även ut höger bog. Detta gör att hon inte kan balansera upp sig rätt och för att bli ren i tölten och kunna trava måste hon hitta tillbaka till sin rätta balans. Så Alice plan är helt enkelt att balansera upp henne rätt och vi har börjat idag med att hon ska spåra och använda vänsterbak rätt. Efter mycket om och men (som bara att få henne med mig), och efter att Alice hoppade upp och red till, så lyckades vi faktiskt få henne att trampa rätt bak, men sååå svårt och jobbigt tycker Drífa. Fortsättning följer!