Svar på kommentar!

Fick en kommmentar här om dagen som jag väljer att svara på i ett inlägg! Kommentaren lyder som följer:
 
Hej! 

Vill påpeka att det är skadligt för Islandshästen att hela tiden ridas på böjt spår. Deras senor och leder är inte gjorda för det. Därför gör du din häst en stor tjänst om du är ute på fyrkantsspåret. 

Det bästa hade varit att rida ut. Tror det hade löst många av de problem ni verkar ha i ridningen. Dessutom kommer bättre framåtbjudning om de är ute i naturen istället för i en tråkig ridbana. Hästar är djur och har känslor, därför är det bra om man kan variera deras träning så de tycker det är roligt att träna. Just nu tror jag inte Drífa tycker det är så roligt eftersom ni verkar traggla samma sak på samma sätt hela tiden. 

Bara några tips. Absolut inte menat som kritik.
 
Till att börja med så vill jag bara markera att det inte gör det okej att skriva en nedlåtande kommentar genom att avsluta med att det bara är "några tips". Sjävklart får man ha åsikter och uttrycka dem, och gärna genom kritik, så länge det är konstruktiv kritik med en god ton! Och kanske en nypa förståelse för att alla hästar är olika, och det kan skilja mycket vad som gynnar en häst men är sämre för en annan. Även om du menar att ge tips, så är det svårt att ta emot dem när du uttrycker dem i samband med felaktiga antaganden tagna ur luften om hur jag tränar min häst. Därför tänkte jag ta tillfället i akt att dels påpeka de saker som jag upplever kändes som påhopp, och dels passa på att lyfta några tankar kring ridning och hur det kan påverka våra hästar!
 
Du har helt rätt i att det kan vara skadligt för hästen att rida mycket på böjt spår. Du skriver också att deras senor och leder inte är gjorda för det. Det stämmer också! Det är till och med så att senor och leder, eller hästar för den delen inte är gjorda för ridning över huvud taget! Det är ett val som vi människor har gjort. Vi har valt att göra hästen till ett tamdjur och bruka det för vår egen upplevelse. Det kan verka hårt, men jag tycker det är viktigt att ha med det i sin grundinställning gentemot hästar och ridning. Eftersom vi människor har valt att rida på hästarna, så anser jag att det är vår skyldighet att göra det på ett sätt som gynnar hästen så mycket som möjligt. Med det sagt så finns det mycket inom ridning, däribland felaktig ridning på böjt spår, som kan skada hästen på lång sikt, men ridning kan också vara ett fantastiskt verktyg för en långsiktigt hållbar häst!
 
Att jobba hästen på böjt spår är ett hjälpmedel för att få hästen att öva upp styrka och balans för att kunna arbeta fysiskt korrekt med sin kropp så att den håller under en längre tid. Ökad ridbarhet och styrka kan på så vis faktiskt förebygga skador relaterade till ridning/förslitningsskador. Det är det fina med ridning, att vi faktiskt kan bygga en stark och hållbar häst. En parrallell kan dras till styrketräning för människor, som också kan förebygga många förslitnings eller åldersrelaterade skador. På samma sätt som det också är viktigt att jobba rätt på gymmet för att inte skada sig och få motsatt effekt av träningen, så är det mycket att hålla i huvudet i träning av hästar för att nå målet med en hållbar häst så att ridningen inte skadar hästen. Som du skriver så är en av sakerna som kan ses som skadlig för hästens kropp att hela tiden rida på volt, att det däremot skulle vara mer skadligt för just islandshästen än en vilken annan häst som helst tror jag inte det ligger så mycket sanning i... Vill däremot påpeka att bara för att jag skrivit att volten blivit lite av en "comfort zone" för mig så betyder det inte att jag ständigt rider på volt, utan de svaren jag får på volt från Drifa provas direkt på fyrkantsspåret eller andra spår som varierar mellan böjning och rakriktning. "Comfort zone" indikerar från mitt perspektiv mer på att det är där jag har lättast att arbeta för att min ridning ska gå fram på bästa sätt till Drifa. Att du vill ge tips som främjar framåtbjudning är möjligtvis baserat på att jag skrev att hon har "gått i snigeltakt hur mycket man än driver". I så fall har du verkligen tagit mig på orden och inte läst resten av inlägget särskilt noga. Skrev tidigare i samma mening att "Hon har börjat använda kroppen rätt och har nu mycket lättare för att låta rörelserna gå igenom hela kroppen, men det har varit såå jobbigt". Om du läst min blogg och om Drifa sedan tidigare vet du nog om att hon är en tjej med bjudning så det räcker och blir över! Snigeltakten uppstår när hon arbetar korrekt med kroppen utan motstånd någostans. Vill bara förtydliga att om jag släppte förfrågan på krav och bara bad henne öka farten så gör hon det mer än gärna. Det är alltså egentligen en positiv grej för henne, eftersom hon har närmare till att stressa. Ville bara förtydliga kring detta. Nu vidare till tankar kring ridning utifrån kommentaren :)
 
Träning bör individanpassas utifrån enligt mig bland annat ålder, fyrgångare/femgångare, temperament/bjudning, styrkor och svagheter. Drifa är i grund och botten en ivrig och energiskt häst med mycket god framåtbjudning, med en styrka i sin lätthet för pass och starka påskjut, med svagare grundgångarter. Den starka passen gör att hon har lätt för den andra samsidiga gångarten, tölt. Däremot gör den starka passen att hon kan ha nära till att styva sig och bli passtaktig. Om vi skulle leka med tanken att uteslutande rida ut eller på fyrkansspåret utan större krav så bidrar de här faktorerna i henne på kort sikt till positiva effekter i att hon slappnar av psykiskt och får en fin framåtbjudning. Det är grundförutsättningar för fortsatt träning så abslout ett bra redskap! Däremot gör Drifas svagheter i att hon lätt styvar sig och blir för ivrig att hon på lång sikt har lätt för att bli relativt markbunden, för ivrig, passtaktig, styv i länden osv om man rider för mycket rakt fram. Observera  kan bli. Ridningen är till för att försöka aktivera henne på så sätt att hon inte blir på detta sättet utan istället bär sig mer korrekt, bjuder fram utan att rusa, är ren i takten och mjuk i kroppen. Det kan hon absolut bli även om man enbart skulle rida rakt fram, och det finns såklart många som inte har tillgång till ridhus eller paddock och det går fint det med! Men utifrån hur hon är som häst så är paddocken ett bra hjälpmedel för att uppnå våra mål med ridningen.
 
När vi rider så jobbar vi som ni vet med att tillföra en ridhjälp (aktivering av sitsen, tygeltag, skänkel osv) för att sedan låta hästen vara ifred när vi får rätt svar. Vi vill alltså ha så många rätt svar som möjligt för att bygga en förståelse för hjälperna hos hästen eftersom ett felaktigt svar innebär korrigering från ryttaren och då ännu fler hjälper. Bra förutsättningar för rätt svar för hjälper är på så sätt positivt eftersom det ger en trevligare upplevelse för hästen. Därför är det bra att välja plats/spår för arbete som hästen har svårare för där man tror sig få bäst svar för att som ryttare. I Drifas fall är det för tillfället (!!) böjt spår. Ett exempel på detta är skillnaden när man tillför en sidförande skänkel. På spåret kan hon bli lite för ivrig och går gärna lite ifrån mig, vilket inte ger läge för sidförande hjälp. På böjt spår slappnar hon av mer och är "hos mig" vilket ger bättre förutsättning för rätt svar vid en hjälpgivning för sidförande. Resultatet blir gärna att en siförande hjälp på spåret resulterar i att hon ofta går emot i handen (påföljd av starkare påskjut istället för att vinkla höften) medan hon på böjt spå har lättare för att låta energin gå ut genom kroppen på rätt sätt. Därför brukar jag i dagsläget välja att ge de flesta hjälperna hon tycker är svårare på böjt spår, för att sedan "pröva vingarna" på fyrkantsspåret. Där får jag ett tydligt svar på hur väl jag utfört min hjälpgivning! Det jag försöker förklara är alltså att jag  självklartvarierar både böjning och rakriktning, det är en nyckel till ökad styrka, men jag väljer när jag ger vilka hjälper.
 
I kommentaren så skrivs det också att "Hästar är djur och har känslor, därför är det bra om man kan variera deras träning så de tycker det är roligt att träna". Det har du helt rätt i! De har känslor, och därför är det så viktigt att vi är varsamma med dem. Att du sedan verkar känna min häst, som du inte ens har träffat eller sett mig rida, så bra att du kan uttala dig om hur roligt hon tycker livet är känns bara som en ganska låg nivå...Jag tror de allra flesta hästägare vill sina hästar deras bästa! Men man bör ha i åtanke att det finns lika många vägar att gå som det finns hästar. Själva tjusningen i ridningen är att man aldrig blir fullärd, och att det verkligen är resan som är målet! Det är häftigt att se hur en häst kan utvecklas med hjälp av ridning, och hur stolta de kan bli när de vet att de gör rätt! Däremot behöver inte ständig variation göra att hästar tycker det är roligt att ridas. Dock säger jag inte att det inte är viktigt, för det är det i allra högsta grad! Men det jag försäker poängtera är att man bör ha med sig att det är viktigt hur denna variation utförs! Så länge du är ödmjuk inför din egen prestation, har en trevlig inställning mot hästarna och sist men inte minst, inser att ju mer du lär dig desto svårare blir det så är du all good!



Lektion för Johanna Elgholm

I onsdags packade jag och Alice in hästarna i transporten och begav oss till Klippan för att träna. Först och främst måste jag bara säga att hästarna får var sin guldstjärna i uppförande! Speciellt Gumi som trots att han är hingst uppförde sig exemplariskt! Det är inte alla hingstar som klarar av att dela transport utan att hetsa upp sig ;)
 
Jag berättade för Johanna att jag ville träna på min sits. Jag har blivit betydligt mer medveten om hur jag ska använda de olika delarna av kroppen men hur jag än gör så vill mina kroppsdelar inte riktigt sammarbeta. Johanna började med att rätta till mina ben, vilket gjorde en enorm skillnad! Det är så många tränare som inte riktigt vetat vad de ska göra med mina ben och placerat dem på ställen som gjort att jag suttit obehagligt och fått resten av kroppen att inte arbeta som den ska. Nu föll allt på plats och jag kom ner ordentligt i sadeln med sittbenen samtidigt som jag kunde vara avslappnad i låren.  Jag kände att jag enkelt kunde använda magen som jag skulle vilket jag verkligen haft problem med innan! Resten av ridpasset fokuserade vi på att Drífa skulle svara på signaler och att jag skulle ge rätt signaler. Fick väldigt bra hjälp med hur jag ska använda mina skulderblad som fungerade utmärkt! Fantastiskt vilket resultat man får när man sitter rätt!
 
Jag hoppas verkligen att vi får till fler träningar för Johanna för ridpasset kändes verkligen superbra :) Tycker det är jätteroligt att utvecklas i sitsen, det känns faktiskt som om jag har börjat rida på riktigt ;)
 
Är typ klädd i enbart kläder från Hööks, Hollyridbyxa, JH väst, Digby jacka (under har jag piké och V-ringad tröja från JH), Roeckl handskarna, Uvex hjälm och MH stövlar är undantaget! Drífa är klädd i schabrak från ES, nosgrimma från Fager och pannband från eelegantequestrian :)
 


Hetsad häst

I torsdags kom Josefin för sista gången innan jul. Detta passet var jag faktiskt inte riktigt lika nöjd med som de andra. ´Vi jobbade med att få igenom sidorna på henne, vilket är svårt för hon är ojämn i sidorna. Vi jobbade med att hon skulle svara på mina hjälper. Jag blir lätt lite passiv i mina halvhalter och eftergifter - måste vara noga med att hon svarar och gör vad jag ber om, jag kan lätt gå "halvvägs" och nöja mig med något halvdant. Detta tycker jag är jätteviktigt och jag måste bli noggrannare. 
 
Vi jobbade på volt, stälde in och sedan sidföra ut med rumpan i både skritt och tölt. Josefin är för mig väldigt typisk "islandshästtränare" mkt fart och action och här blev det nog lite mycket för Drífa.. För hon tyckte det var svårt och när det blir lite för mycket pisk - absolut inte slå men bara genom att peta så kan hon bli väldigt stressad i situationer när hon inte riktigt förstår. Här hade jag velat backa bandet lite i stället, ta det i ett lugnare tempo där hon får tänka efter och förstå. Dock blev passet väldigt bra - så jag tvivlar inte ett dugg på att det inte var bra för henne, hon behöver få igenom kroppen. Hon blev jättefin i takten och vissa gånger sökte hon sig själv mot vad jag då kallar en "ärlig form":
 
Passet efter var hon stel och svårsvängd. Jag försökte jobba likadant som under lektionen för att ge det en ärlig chans men det kändes inte bra. Hon var inte "med mig" utan sprang snarare ifrån mig och svarade dåligt på halvhalterna. Efter ett tag så återgick jag till tidigare övning på volt som jag jobbat mycket med Alice och fick ett betydligt bättre resultat - hon slappnade och kunde klara av övningen mycket bättre. I tölten svarade hon superbra på halvhalterna igen.
 
Jag bollade idéer med Alice och vi kom fram till bättre lösningar utan att stressa upp henne. Jag tror det är viktigt att hästen är avslappnad i psyket och övningar som stressar hästen bör man då modifiera om. Men jag måste faktiskt säga att jag är otroligt nöjd med kombon av Josefin och Alice som bjuder på saker från lite olika världar.