"Paus"

Passet för Josefin gick bra i måndags. Eller, ja, helt okej! Hon var inte alls lika stressig som hon var under förra lektionen. Dock blev jag helt knäckt passet efter lektionen. Hon var sååå stressad, jag kunde knappt svänga för hon bara sprang omkring. Det hade gått så himla bra passen innan lektionen så jag bröt ihop mentalt, det är så jävla jobbigt när det bara rasar sådär. 

Detta fick såklart mig att tänka efter. Precis som Ella skrev i en kommentar till mig så ska ju en tränare inte göra hästen stressad och även om senaste senaste ridpasset kändes okej så gjorde inte passet dagenefter det. Det var faktiskt lika dant förra gången, jag fick ägna hela passet till att få ner henne på jorden och få henne att lugna ner sig. Jag känner att om man får igenom något under ett ridpass(vilket väl är hela grejen med att träna för tränare) så ska passet efter kännas väldigt bra. Därför kom jag fram till att jag ska pausa från Josefin, jag ska fokusera på att få en lugn, trygg och mjuk häst - ridkänslan blir så mycket bättre då. 

Tacka gud att jag har Alice, jag hade inte klarat detta utan henne. Det fantastiska är att hon verkligen fattar Drifa och vet vad som är bäst för henne. Hon red henne i torsdag och det var fantastiskt att se, hon var så fin! ❤️

Asså 😍🤩 finaste i världen ❤️



Vi kämpar vidare!

Förtillfället känns det som att hjälperna sitter lite bättre, men det är fortfarande en bit kvar. Jag blir mer och mer nöjd med henne i skritten, där hon har gjort stora framsteg gällande hjälperna. Jag behöver i princip bara sitta till för att göra halt och hon är väldigt ridbar. Tölten är vi efter i.. jag tog mig såklart lite vatten över huvudet och testade lite nya saker och känner nu att takten blivit sämre men tycker dock att lydnaden är okej. Ibland är lägger hon dock i gasen lite väl mycket och är lite svårbromsad men hon skärper sig ganska snabbt när man säger till henne. 

Jag har i alla fall tagit ett steg vidare och det är att få henne att mjukna i ländryggen. Jag vet att takten kommer bli bättre av att flytta henne men det finns ingen vits med att försöka flytta och hon inte svarar korrekt på halvhalt och skänkel därför har jag tagit det steg för steg. Nu när de två momenten fungerar helt okej försöker jag få henne att böja sig för att hon blir väldigt lätt rakstäld. 

I detta fallet försöker jag skita i hur det ser ut för att kunna hålla reda på allt - jag går helt enkelt efter att hon gör rätt. I skritten är hon suuuperdukrig och så fort jag började böja igenom henne så kände jag vilken skillnad det gjorde för överlinje och balans - formen och bärigheten kom mycket mer av sig själv. Nu tragglar vi samma sak i tölt men det är så mycket svårare, så klart. Det har inte varit så jättemycket resultat de senaste två passen när vi övat på detta men det får ta sin tid ;) 

Däremot så kan jag berätta för er att det håller på att hända lite spännande saker! Jag kommer ingå ett sammarbete men än så länge är det hemligt ;) jag berättar såklart för er så fort allt är klart! 

(null)

& hur glad blir man inte när man ser det här?! Jag skulle äntligen rida ut igår, när jag för en gångs skull hade möjlighet att åka ut när det är ljust, men vad händer? Jo det pissregnar och bokstavligt talat blåste på tvären ... 😭


Två steg fram ett steg bak

Rubriken förklarar läget väldigt bra. Vissa pass går verkligen toppenbra sedan kommer ett pass där det helt plötsligt är något som inte alls fungerar och vi får backa bandet en aning. Desto längre fram vi kommer desto svårare blir det - mycket svårare än jag någonsin tyckt. Så är det med en tränare som ser minsta lilla och är petnoga(nu pratar jag om Alice)! Haha.
 
Hon hjälpte mig en sista gång innan hon åkte hem och vi jobbade på böjt spår och försökte se till att Drífa böjde sig rätt. För mig har detta varit en enkel match innan, böja lite på hästen är ju inget svårt - nä men att göra det rätt däremot är en helt annan sak då jävlar snackar vi. Blir helt lost när vi skrittar på volt i vänster varv och Drífa är innåtställd(dvs ställd åt vänster) och Alice säger ja men hon tittar åt höger. What? Hur går det ens till? Haha.. Men jodå efter en liten stund fattade jag precis vad hon menade. Höger bog tar för mycket plats vilket gör att kontakten hamnar på inner(vänster) tygel istället för på ytter och hon kan fanimej då kolla åt höger. Nacken blir som ett snirkligt litet S. Kaos. Men vi rättade till det där! ... i alla fall någerlunda ;) 
 
I skritt kan vi numera jobba en hel del i men när det kommer till tölt är det fortfarande väldigt basic. Jag har kommit fram till att denna månaden nu när jag varken har Josefin eller Alice till hands ska jag bara fokusera på att hon gör det jag vill, hon ska svara på mina hjälper och jag ska göra det enkelt för henne. Förtillfället är det i princip bara halt och halvhalt vi tränar på, det ska inte ta 8 m för hästskrället att stanna! & en halvhalt betyder "kom till mig" dvs hon ska stanna upp lite och resa sig i manken inte dyka ner i bogen eller rent av inte svara alls. Det är väldigt basic och i bland stressar det lite att vi inte kommit längre men jag har verkligen insett nu att funkar inte detta så kommer inget annat fungera heller. Halvtaskiga dressyr skolor ger verkligen inte samma resultat som när man gör dem korrekt! Jag är i alla fall jätteglad att takten har blivit så mycket bättre och att jag faktiskt vid det här laget börjar inse hur det ska kännas ;) haha.. väldigt på tiden! 
Gosegull hästen ♥