Dyr häst!

Asså! Ler fortfarande när jag tänker på uteritten i söndags! Jag red på Sabina stången och den gav perfekt inverkan! Jag säger det igen, jag lovar att berätta mer om detta bettet, men gör kag det nu så kommer detta inlägget spåra för det finns så mycket att lyfta fram med detta bettet. I alla fall så efter att Drifa hade fått jogga igång sig så bjöd hon på den häftigaste tölten någonsin. Jag lyckades sträcka ut nacken på henne samtidigt som hon behöll hållningen och bärigheten i den samtidigt som hon var väl balanserad.. (förmodligen drf jag lyckades för att hon just var det, väl balanserad!). Vi kunde trycka på och kom upp i ett högre mellan tempo och det var såååå kul! Så häftigt att känna energin och kraften i stegen. 

Efter att hon fått sträcka ut och låta kroppen lösgöras var hon riktigt trevlig i galoppen och traven kändes faktiskt betydligt bättre än vanligt. Vi träffade ett gäng som var ute och promenerade och drifa fick klappad och fina komplimanger. Hon blir så nöjd när människor klappar på henne sådär, som en liten hund typ. Det var inte förrän vi var påväg hemmåt och tog det lite lugnare som jag påriktigt insåg hur kallt det var!! Fyyyy! Tror temperaturen låg på typ 3 grader. Skåne i ett nötskal bjuder på hela 17 grader idag??? 

Igår fick hon vara springa löst i ridhuset för att röra lite på sig då det blev tillräckligt hårt i söndags. Idag och i morgon blir det vila! I morgon ska jag till kiropraktorn... är livrädd! 
(null)

Superbettet 🤩👌🏻



Guld stjärna!

De senaste passen har vi fått backa bandet en aning, men det är ju så det går till - två steg fram ett steg bak. Vi har höjt ribban i träningen och jag har kunnat rida henne på en lite mer avancerad nivå med mer samling. Det har varit kämpigt för henne och jag har tillåtit mer kontakt än vanligt, men för att inte hamna i ett beteende där "mycket" kontakt är okej och tillslut få en häst som känns väldigt tung i handen så har vi fått backa några steg igen. Jag har sänkt kraven och fått henne till att "gå själv" dvs inte hänga/ta stöd i tygeln - hon ska helt enkelt bära sig själv. 
 
I Drífas fall gäller det att vara extremt koncekvent, minsta lilla tendens till att hon hänger i tygeln så måste man säga nej. Släpper man igenom beteendet en gång tror hon att hon kan göra det igen. För att hon ska vara lätt i handen måste hon vara inramad, så vi har jobbat på volt och i öppna de senaste veckorna. Det viktigaste här är känslan, att jag känner efter vart jag har henne någonstans. Det är inte ofta en häst är 100 % liksidig och därför kan du inte behandla hästens olika sidor på samma sätt. Det jag själv måste jobba mycket med är att ge efter, vara nätt i handen och bara jobba med halvhalterna när de behövs. Drar jag i tygeln drar hon givetvis tillbaka. Så jag använder mycket ben men framför allt säte! 
 
I torsdags hade vi ett tufft pass och jag fick koncentrera mig på att inte ta det personligt och bli arg. Det mesta jag bad om var svårt och hon stod mest och vevade med frambenen och menade på "nä det här kommer jag absolut inte klara av". Det tog tid och mörket smög sig på och tillslut fumlade vi omkring i bäckmörker. Men skam den som ger sig. TIllslut, efter att ha vajat fram och tillbaka, förstod hon hur hon skulle sätta bakbenen och gå fram i en öppna. Med ens kom en megafrust och hon blev lätt i handen när kroppen bar upp henne rätt. Passet igår, efter en dags vila, var en fantastiskt belöning! Fast vi höll till i ridhuset behöll hon lugnet och presterade på topp. Inget hängande i tygeln och hon kom exakt ihåg hur man gjorde en vänster öppna. Tölten var fantastisk och bjöd till trav ett flertal gånger. Det blev ett kort pass, ett pass där hon fick känna sig riktigt duktig! 
 
Nu ska jag ut till stallet och carpe diem, innan mörkret faller på! Tanken är att vi ska ut på grusvägarna och komma upp i lite hastighet ;) 
 En bild från i somras! Nä det är inte perfekt, men jag måste skärpa mig på den fronten. Det blir aldrig perfekt, istället ska man glädja sig åt utvecklingen man gör och det visar denna bilden ❤


Drömmig uteritt 😍

Igår tog vinden en paus i Skåne vilket firades med en lite längre uteritt! Det var så drömmigt och hösten var verkligen idyllisk med solvärme och alla naturens fina färger. Ritten blev extra drömmig då Drifa verkligen visade sig från sin bara sida! Kanske borde jag skriva att jag inte krånglade till det för det är säkerligen så det ligger till 😅

Vi red ut på nya ridvägar som bjöd på härligt långa grusvägar i olika miljöer. Jag verkligen älskar grusvägar! När man verkligen bara lan trycka på utan att det kommer något som får en att behöva sakta av. Jag är väldigt säker på att Drifa njöt lila mycket som jag, hennes energi och arbetsvilja var på topp! Under denna turen kunde jag verkligen använda all den energi och vilja på rätt sätt vilket är en så härlig upplevelse. 

Vi red samtliga gångarter utom pass, för den väntar vi med till trav och galopp känns bättre. Jag hopps verkligen hinna ut på en liknande runda i veckan! 

Nästa vecka blir en kortare Drifavecka för på torsdag morgon bär det av till Elmia! Någon av er kära läsare som ska dit? 
Ser till och med ut som att hon ler på bilden 🤣